-

Ibland tror jag att det helt enkelt inte är meningen att jag ska vara glad och lycklig. Det är som att allting händer precis just nu, bara i syfte att knäcka mig totalt. I så fall grattis, det har lyckats! Jag börjar nästan förlika mig med tanken att lyckan alltid kommer vara tidsbegränsad, som en tickande bomb. Att till och med de man älskar allra mest, en dag slits ifrån en och sorgen kastar en ner i den djupaste av avgrunder. Det är knappt så jag vågar fortsätta hoppas att det finns någon för mig. Ingen som alltid kommer finnas där.

Att våga älska villkorslöst är ett ständigt risktagande som alltför ofta slutar i tragedi. Men även om allt annat försvinner finns minnena ändå kvar och den kärlek som aldrig sinar. Det är något fint med det trots allt.

Som om det skulle vara någon tröst just nu, med tårar i ögonen. Tids nog, kanske ...