-

"Att försöka glömma en speciell person är som att se sig själv gräva sin egen grav"

Statistiken går rätt bra på min fotoblogg, senast jag kollade var jag uppe i 105 besök. Tänker dock inte låtsas som att det är bara av en slump och att jag är jätteglad och överraskad ... För faktum är att jag kort sagt slitit halvt ihjäl mig för att få folk att besöka min andra blogg. Hela dagen har jag suttit och läst bloggar och försökt skriva personliga kommentarer för att folk ska bli intresserade av att kolla vad jag är för en. Misstänker att jag lär få fortsätta så dag ut och dag in för att hindra statistiken från att åka i botten. Och nja, det är nog inte värt det om man har ett liv också ...?

En kväll bestående av tv tittande och tiokronorschips från Rusta. Vore väl synd att klaga på något sådant?

Nu ska jag krypa ihop i sängen och läsa ur Gösta Berlings saga, vilket jag gjort till och från under en väldigt lång period nu och lånedatumet från biblioteket har för länge sedan gått ut. Kanske inte den mest sträckläsarvänliga bok jag läst, men jag har gett mig tusan på att plöja mig igenom den! Så ja ... Bäst jag fortsätter nu.

Nu ska jag vara jätteambitiös och fortsätta på boken jag håller på att skriva. Godiset får bli mitt sällskap. Wish me luck, eller nåt ;-)

Än en gång sätter jag mig ner och gör ett försök att planera in något i min kalender som vid det här laget är full av överklottrade aktiviteter. Har i alla fall bokat in en körlektion på fredagmorgonen så det är alltid något i alla fall! Då är bara frågan vad resten av veckan ska fyllas med, men jag ska då inte sitta inne och sura hela lovet bara för att det inte blev som jag tänkt mig, aldrig! Nu när den värsta besvikelsen lagt sig börjar jag kunna se ljuset igen och livet är ju alldeles för kort för att kasta bort det på att deppa ;-)



Glada miner ska det vara!

Lovvecka. Det hade ju kunnat vara helt fantastiskt, om jag haft något inplanerat. Tanken var att jag och min bror skulle åka till pappa på torsdag och stanna till på söndag men nu kan vi tydligen inte åka förrän på fredag. Att jag dessutom sa bort att rida älsklingspollen på torsdag innan jag visste det gör ju inte saken bättre.

Så nu ser det ut som att mitt lov kommer att bestå av körkortsteori, renskrivning av loggboken till projektarbetet, sammanställning av en skoluppgift för att inte nämna höjdpunkten; fototeori! Och att jag ska rida på onsdag då, men kom igen, EN dag?!

Har lust att bara strunta i allt och dra iväg till varmare breddgrader istället för att inte ens på lovet få slippa denna vardagstristess! Nu blev detta ett väldigt negativt inlägg, men det känns verkligen så nu. Negativt och tråkigt.

Var ute och övningskörde med mamma idag, vi skulle till en "liten loppis" ... Den visade sig vara jättestor! Bilar längs halva vägen och som kom och åkte hela tiden på en smal väg som det inte gick att mötas på. Efter att ha stått och väntat ett bra tag på att få komma ner bestämde vi oss tillslut för att det var min tur att köra, men då kom det en bil från andra hållet helt plötsligt och vägrade stanna!

Resultatet blev att vi möttes på mitten och kaoset var ett faktum. Då han vägrade backa och jag inte kunde göra det då det var bilar bakom mig och en stor väg längre bort, resulterade det i att det kom fler och fler bilar bakom även honom och till råga på allt började alla tuta. Blev så grymt irriterad på alla omogna vuxna så jag själv var påväg att slå näven på tutan i protest, men då det ju inte skulle lett till något behärskade jag mig och lät bli.

Hur slutade det? Övningsköraren och hennes mamma fick byta plats, bilarna bakom oss fick backa upp för backen och tillslut även vi bland raderna av parkerade bilar på båda sidorna om oss. Mammas ben skakade, så det var en rätt knivig situation även för en erfaren förare. Då kan ni tänka er hur det skulle varit om jag kört! Men jag blir faktiskt sur på att den enda som gjorde rätt var jag, medan alla inkompetenta vuxna parkerade som huliganer och körde när de inte skulle ha kört. Visa hänsyn och stanna hellre en gång för mycket än en för lite, okej?

Jag får väl erkänna att vårat förhållande varit lite svajigt. Men i grund och botten älskar jag dig lilla vän, och vi ska nog komma överens också så småningom!



Beatrice + Canon EOS 450 D
♥21 oktober 2009 ->

Som det stora BECK-fan jag är blev jag inte särskilt förvånad över att hitta detta klipp när jag kollade igenom mina gamla favoritklipp på youtube. En kul parodi som nästan, men bara nästan, slår orginalet ♥

Alltså ni får ju inte tro att det var väldigt slappt och flamsigt på praktiken idag ...






"Vad glor ni på? Har ni aldrig sett en pattikant förut?"

Vi hade faktiskt bara inget att göra. Okey?

Hjälp! Jag har fått en systemkamera i födelsedagspresent av mamma och bonuspappan! ♥ Det är en Canon 450 D vilket är samma som vi fotar med på skolan. Nu sitter jag alltså och tittar på tillbehör; objektiv, speedlites ... Herre gud alltså, varför har vi inte fått lära oss mer om detta på skolan?! Jag vill verkligen unna mig att köpa lite ordentlig, kompletterande utrustning till min kamera men har ingen aning om vad som kan vara nödvändigt.

Nu är jag istället helt lost i kameradjungeln. Vad är till exempel dealen med att köpa ett makroobjektiv för 11 000 kr när det finns sådana för 3000 kr? Blir det mycket stor skillnad? Och hur bra är ett teleobjektiv för 1600 kr när det finns sådana som kostar typ det tiodubbla?

Jag är så körd!

Musklerna värker och jag känner mig helt kraftlös. Undrar om det beror på att jag fått den fruktade svininfluensan eller om det är sviterna av avfallningen i torsdags? Eventuellt skulle det också kunna bero på alla cupcakes och rostade vita bröd med lemon curd som jag ätit på sista tiden. Tänk om mina muskler, ack och ve, har börjat förtvina! Dock måste jag säga att jag hoppas på det första alternativet som ju var svinis, för då vet jag i alla fall att det är något övergående. Dessutom har jag faktiskt bara ätit tre cupcakes idag och tre lemon curd mackor, så såå farligt är det väl inte ... Eller?

På onsdag is the big day. Jag har försökt förtränga det men jag antar att det är omöjligt att glömma sin födelsedag. Ni tycker kanske jag är knäpp som vill glömma att jag fyller 18 år, men jag har mina anledningar. 18 innebär att man räknas som vuxen och måste ta en massa ansvar. Jag känner mig inte alls vuxen, vill inte!

Krya på dig förresten, Mi! :-)

Insåg just chockat att jag inte bloggade på hela dagen igår, ruskigt ouppdaterat här alltså! Nej, skämt å sido så fanns det väl säkert någon bra anledning till varför jag inte bloggade. Som till exempel att vi hade jättetrevliga middagsgäster på besök och åt en massa god mat, det borde vara anledning nog att slippa undan andra "förpliktelser", right? :-)

Imorgon börjar praktiken och jag har faktiskt inte en aning om hur jag känner inför det. Eftersom att det innebär att jag måste ta itu med mitt jobbiga projektarbete känns det inte alltför roligt. Att jag inte bestämde mig för att skriva en bok istället, då hade det känts betydligt roligare ... Särskilt med tanke på att min största dröm är att remporter le prix Nobel de littérature! Ibland är jag ganska korkad.

Idag var första avsnittet för säsongen av Halv åtta hos mig! Det är faktiskt en av de få tv-program jag brukar följa, om man bortser från Idol, Melodifestivalen och Matakuten, så jag blev jätteglad när det drog igång igen. Vet inte om det är matlagningen, Helges roliga kommentarer eller hela konceptet som jag tycker så mycket om men det gör jag i alla fall.

Nu sitter jag och halvt om halvt ser på en svensk serie som dragit igång på ettan, verkar handla om ett skilsmässopar som bråkar om en hund, jag undrar om det ska hålla på så i alla tolv avsnitten? Hmm ... Inte det bästa jag sett kanske. Menmen, ska ge det en chans i alla fall och se om det blir mer spännande sen.

En sak jag tycker är lite dumt, är att många drar alla kändisbloggare över en kam och placerar dem i ett fack som "dumma och korkade blondiner". Visst kanske många av de som är välkända inom bloggvärlden gör allt för att verka blåsta och på så sätt få läsare, men det finns helt klart undantag också. För en stund sedan läste jag ett av de mest tänkvärda blogginläggen jag någonsin läst, det var både grymt peppande och inspirerande och dessutom kände man bara att det man läste var så himla rätt. Brukar inte vara mycket för att länka, men eftersom att jag önskar att jag själv skrivit detta säger jag bara; LÄS BLONDINBELLAS INLÄGG OM MAGKÄNSLA.

Det handlar kort och gott om att man ska våga tro på sina idéer och genomföra dem, lyssna på sin egen magkänsla istället för att låta sig fällas av andra som säger att "det kan du inte" och "det är ingen bra idé". Om du tycker att det är en bra idé, just go for it! På något sätt går det, det gäller bara att kämpa även i motvind. Och visst är det så att man många gånger slagit ifrån sig en idé efter att någon har sagt att det inte går. Men aldrig mer, nu ska jag banne mig bara lyssna på min egna magkänsla! Det ska ta mig hela vägen vart jag än vill, och därmed basta! 

Vägra acceptera om någon säger att du inte är nog bra. Jag vågar knappt tänka på vad som skulle hänt om jag låtit mig nedslås av min svenskafröken i högstadiet som av någon outgrundlig anledning inte gav mig mer än bara godkänt en termin i åttan. Om jag bara ryckt på axlarna och tänkt "hon har säkert rätt, jag är kass på svenska och på att skriva och borde satsa på något annat", vad fan skulle jag då haft för drömmar idag?! Och det roligaste är att min nuvarande svenskalärare bara har positiva saker att säga till mig. Nej, det finns alltid muppar som inte ser din förmåga och potential att lyckas. De som tror sig veta bäst men definitivt inte gör det. Så vägra tro på den som försöker intala dig att du inte är nog bra för något och som säger att "det klarar du ALDRIG", för du är visst nog bra och om inte annat kan du bli det bara du vill tillräckligt mycket!

Du kan klara precis allt du vill och tar dig för! Lita på det och du kommer nå hur högt som helst.

Jag har bestämt mig för att jag ska börja kommentera mer i de bloggar jag läser. Vet ju själv hur kul det är när någon äntligen ger respons på något man skrivit, oavsett vad det är. Dessutom känns det ju nästan taskigt att läsa utan att lämna något spår efter sig, för om nu folk faktistk bemödar sig med att uppdatera för sina läsare är det väl kul om läsarna ger något tillbaka. Tänker jag :-) Och det är ju så oerhört enkelt att klicka iväg en kommentar, går så himla fort. Det är lätt värt det!

Har just kommit tillbaka från att ha varit och ätit middag med Joakim, pappa och Helena. Vi hamnade på kinarestaurangen som ligger i samma byggnad som Vintergatan typ. Kan inte säga att jag blev så jätteimponerad, väntetiderna var riktigt långa och personalen stressad, så när vi väl fick vår mat fick jag fel till att börja med. Tog friterade jätteräkor med ris, sötsur sås och lite grönsaker, och sorbet till efterrätt vilket var okej men inte mer. Visserligen kan de långa väntetiderna ha berott på att tydligen jättemånga skulle äta där innan hockeyn som är ikväll. Men ändå, vi kom typ halv fem och var inte klara förrän sex trots att vi inte alls åt länge, känns inte helt okej då man är jättehungrig och vill äta. Dock trevligt sällskap och det gör ju så mycket! :-)

Deppar. Känner mig oälskad. Allmänt låg. Funderar över hur jag uppfattas av andra. Inte nöjd med vad jag kommer fram till. Funderar på att radera bloggen. Ändrar mig. Raderar apberget istället. Och freewebshemsidan. Funderar på bloggen igen. Låten den vara kvar. Undrar varför egentligen. Ingen läser ändå.

Känner mig lite mer oälskad. Ogillar mig själv. Inget ljus i tunneln. Väldigt låg. Vill göra något. Har inget att göra. Folk fikar på nedervåningen. Är inte där. Sänder iväg en önskning till en högre makt. Flera önskningar faktiskt.

Vill vara älskad. Ha snygg stil. Vara beundrad. Och omtyckt. Bada i vänner. Ha ett spännande liv. Förmågan att tala. Våga kasta ut mina känslor till vem som helst. Ge någon bitar ur mitt liv. Stora bitar. Få något tillbaka. Fast det får man nog. Vill våga allt. Allt jag vill. Och lite till.

Låta bli att deppa på nätet. Leva i nuet. Slippa uppleva att personer som betytt mycket för mig. Inte känner detsamma. Sätta spår. Göra intryck. Bli någon. Som syns. Och blir ihågkommen. På ett bra sätt. Inte bara vara en i mängden. Utan någon speciell. Bara lite extra trevlig sådär. Lite häftig kanske. Bli omtyckt.

Frågan är. I vilket liv. Och vilken tid. Det kan ske. Just nu. Inte troligt. Tio år? Tjugo? Trettio? Fyrtio? Femtio? Kanske. Eller aldrig.

Jag undrar. Kan man ändra. Den man är. Uppfattningen man gett folk om en. Deras syn på hur man är. Man kan hoppas. För jag tror. Det är ganska kört annars. När man inte gjort något bra intryck. Eller inget alls.

Hade en så grymt trevlig kväll igår! Började med middag med familjen på restaurangen MS Norway som ligger mittemot Scandic och som jag varmt kan rekommendera! Tog deras helgerbjudande som bestod av en laxtoast till förrätt, fläskfilé med cognacsås och potatisgratäng till varmrätt och glass med björnbär och grädde till efterrätt. Hela middagen var som en enda lång orgasm för munnen, helt gudomligt alltså! På det var personalen dessutom hur trevliga och mysiga som helst och lokalerna var lite sådär härligt båtinspirerade, och som pricken över i:et spelades det enbart bra musik där och det var alltifrån svenska klassiker till gamla godingar som Suspicious minds. Om vi ska tala prismässigt är det väl inte direkt så man går ut och äter där varje helg, men jag lovar att det var värt varenda liten krona och jag kan bara säga att jag redan längtar dit igen!

Vidare blev klassfesten över förväntan. Jag tror det bara var tre stycken som inte kom eller något sådant, men vi som kom hade i alla fall roligt om än många var en aning trötta. For hem kring halv ettiden och det var nog tur det så att jag är pigg och utvilad idag när det kommer vara full aktivitet hos oss hela dagen pga. födelsedagsbarnet som fyller 50 år idag. Grattis Lasse!



Jag och några i klassen. Mi fotade tror jag :-)

Mot kvällen någon gång ska jag och min bror möta upp vår kära pappa och hans trevliga "flickvän" som är på danshelg här i stan, och så ska vi gå ut och äta någonstanns. Känner att jag verkligen gillar all aktivitet som pågår i mitt liv just nu :-)

Nu är jag redo för utemiddag med familjen och klassfest! Kvällen kan knappast bli bättre? :-)