Vissa saker vill man inte glömma

Jag antar att det borde glädja mig att han har det bra, men istället sliter det ut mitt hjärta och lämnar det i en blödande pöl på marken. Hur lång tid som än går och vilka hästar som än korsar min väg kommer han alltid äga en särskild bit av mitt hjärta.

Trots att jag vet hur ont det gör att se bilder av honom med någon annan, kan jag inte låta bli att då och då gå in på hemsidan och se så han fortfarande har det bra. Fast det river upp gamla sår som jag trodde var läkta efter all tid som gått. Men jag antar, att de kanske aldrig gör det helt.

Äkta kärlek gör så fruktansvärt ont.



  








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0