För ovanlighetens skull ...

Vet inte hur aktiv jag kommer vara här. Har hoppat in på en lättsam, fräsch blogg där jag inte skriver så mycket om mina dagar iofs. Men det återstår väl att se om jag använder denna också ändå, till det jag utelämnar i den andra bloggen :-)

Men om nu någon vill se vilka kläder jag drömmer om eller läsa om när jag babblar på om mina intressen, då går det att klicka här.

Jag vill ha en egen måne, som jag kan åka till


Update

Jag känner verkligen hur superdålig jag är på att uppdatera nuförtiden, men jag har helt enkelt ingen motivation till att blogga här. Men wellwell, en kort uppdatering av läget när jag nu sitter på praktiken och väntar på att nudelsoppan ska bli klar, det kan jag väl bemöda mig med :-)

Praktikens tre veckor har susat förbi i rasande fart och idag är sista dagen, helt sjukt! Har ju dessutom hunnit med att i onsdags rida min första ridlektion på flera år, helt knasigt hur fort en lektion tar slut, men fler ska det bli helt klart. Mycket mer än ridning och praktik har jag nog i ärlighetens namn inte hunnit med ...

Men ikväll, då blir det dans i Skelleftehamn och imorgon bär det av för ett besök på Piteå havsbad. Sedan väntar en ännu oplanerad sportlovsvecka, men jag håller tummarna för att den inte ska förbli så. Ska då allraminst se till att ha gått på bio och sett Alice i Underlandet, den verkar bra!

Att vara påväg

Varje dag innan och efter praktiken sitter jag och väntar i vänthallen på busstationen. Brukar studera människorna som kommer in där, var och en med sin egen historia. Ibland kommer det in några som pratar ett främmande språk, kanske är de turister. Ibland kommer någon med mycket packning, som är påväg någonstans, bort eller kanske hem?

Varje dag önskar jag att jag var en av dem som var påväg någonstans. Vill bara hoppa på en buss, ett flyg, ett tåg ... Och bara åka bort, för att få känslan av att komma någonvart. Det känns som att jag står och trampar i samma gamla spår dagarna i ända, det händer liksom inte mycket i mitt liv och det känns inte som att det går framåt.

Kanske borde jag slå mig till ro och acceptera situationen som den är. Men jag vill faktiskt inte det, jag vill vara ute på vägarna i livets resa. Se, upptäcka och växa som människa. Någon annanstans, var som helst som inte är hemma.


Vinnare av melodifestivalen 2010 om jag får bestämma





De är bara otroliga helt enkelt! ♥

Skellefteå City ...



Älskar bilden, tycker den ser så mysig ut! :-D

Stora frågor

Vill jag plugga, egentligen? Nej.

Vill jag jobba istället? Ja, men med vad ...

Vill jag kanske hellre resa  runt lite då? Absolut, men för vilka pengar ...
Man måste plugga för att få ett jobb och man måste ha ett jobb för att få pengar till att kunna resa. Ond cirkel kallar jag det! Men rätt logiskt och självklart såklart, vilket jag accepterar. Nu gäller det bara att ta en stor funderare över vilket liv jag ska leva.

 


Livet består av vändpunkter

Tänk vad livet tar oväntade vändningar egentligen. Det händer hela tiden saker man inte alls varit beredd på, så har det i alla fall varit hela mitt liv.

Fram till typ nio års ålder var det väl ganska lugnt, bodde i en rätt typisk kärnfamilj med mamma, pappa och en bror. Sedan kom vändpunkt nummer ett, flytten till Råneå med hästgård och hela kittet. Det kom dock att dröja några år innan stallet stod färdigrenoverat men innan det gick min största dröm i uppfyllelse, familjen köpte en häst som vi hade uppstallad på ridskolan!

Några år senare kom vändpunkt nummer två. Vår första häst hade vid det laget gått bort i tarmvred och nu var det dags att införskaffa två nya, det blev två nordsvenska travare som vi hade i vårt egna stall på gården och som vi kom att få en underbar tid med ...

Nå, men säg då den lycka som varar för evigt. Vändpunkt nummer tre kom väldigt oväntat och bestod av skillsmässa, så fick man prova på det där med att vara skilsmässobarn också med allt vad det innebar. I slutet av åttan var båda hästarna sålda och det enda positiva med det var väl att det blev en väldans massa tid över till att plugga.

Efter att högstadiet var över var det dags för vändpunkt nummer fyra, det vill säga flytten till Skellefteå. Gymnasiet började och det dröjde enda till andra året innan jag verkligen kände att jag passade in med de vänner jag fått i klassen. Ack så fel jag hade när jag i början av ettan nedstämt tänkte att nej det här går aldrig, jag kommer aldrig få någon vän i den här staden. Det fick jag ju, som tur var!

Kanske var vändpunkt nummer fem då jag efter en hel del tjatande om det var i mitten av ettan/tvåan lyckats övertyga mina föräldrar om att det var dags att jag fick en ny häst. Så blev det således inte alls, för jag snubblade över en annons där de sökte medryttare till världens finaste lilla C-ponny och under två års tid var han allt jag kunde tänka på.

Vändpunkt nummer sex var en sorglig chock därför, ponnyn blev sparkad, fick en skada och var tvungen att avlivas. Som jag grät! Men hästlös kan man ju rakt inte gå, så ganska snart hade jag letat reda på en annan häst att vara medryttare åt en dag i veckan. Allting var frid och fröjd tills ...

Vändpunkt nummer sju, och nu har vi kommit fram till denna dag. Jag står sedan några dagar tillbaka utan medryttarhäst igen men är inte tröstlös, har nämligen redan bokat in mig på ridskola där jag börjar rida från och med nästa onsdag.

Men nu är ju hästar inte allt heller, jag står i begrepp att fatta fler viktiga beslut som kommer att utgöra flera stora förändringar, vändpunkter, i mitt liv. Det är  beslut om framtida utbildningar att gå, eller jobb att söka. Någonstans ska jag bo och leva ... Men det är nog ingen idé att spekulera över framtiden egentligen. Man vet aldrig vad den för med sig, har jag fått lära mig! Får helt enkelt flyta med och se vart livsvågen har tänkt föra mig!


Biljettbokning och Jane Austen

På det stora hela en bra dag har det varit. Hade lite lite att göra på praktiken egentligen, men alla är så trevliga att det inte gör så mycket. Dessutom fick jag vara inne och nosa lite på biljettbokningssystemet, spännande och roligt tycker jag! Fick dock huvudvärk mot slutet av dagen och det var ju inte lika roligt förstås men dessvärre inget ovanligt för min del. La mig i sängen och läste "Stolthet och Fördom" i alla fall, älskar verkligen språket i den boken! Det är just så jag själv också skulle skriva om det inte känts lite väl ur tiden, för ärligt talat vill jag gärna till att bli lite mossig i mitt skrivspråk :-P Men Jane Austen alltså, såg filmen om henne för ett tag sedan och blev väldigt fascinerad, och nu när jag läser en av de böcker hon skrivit bara ökar min beundran för den kvinnan. Lite som henne, så skulle man kanske vara ... Fast inte fullt så död, förstås.


Fånga en känsla


Mognad är underbart

Ibland kan jag verkligen göra en höna av en fjäder. Något jag måste lära mig är att man helt enkelt inte kan komma överens med alla och jag måste sluta ta det så personligt när jag träffar någon jag inte alls går ihop med. Av någon anledning lyckas jag alltid få det till att det är mitt fel och mig det är fel på vilket gör mig väldigt ledsen såklart. Men jag börjar sakta men säkert inse att eftersom att det finns många jag kommer bra överens med också, de allra flesta faktiskt, så kan jag ju inte vara helt värdelös ändå!

Idag till exempel, gick jag alldeles själv till Skellefteå Museum där jag sedan gick runt bland utställningarna och tog bilder åt min praktikplats. Utan att förskrämt gömma undan kameran så fort någon närmade sig (tänk om de skulle bli arga och säga att jag inte fick fota dem?!), nej faktum var att jag kände mig riktigt lugn där jag gick runt och småfnissade för mig själv åt småroliga utställningsobjekt. Jag tror att jag tidigare varit väldigt konflikträdd, men att det nu börjar ge med sig i takt med att jag blir äldre och klokare. Och det känns faktiskt skitbra, att inse att man börjat mogna, och att man klarar och vågar betydligt mer än man tror! :-D

Lucky me

Är äckligt nöjd med min tillvaro just nu! Jag har för det första världens bästa praktikplats där jag får göra en av de saker jag tycker är allra roligast. I fredags till exempel fick jag lunch för att kunna fota den, hur fint är inte det! Känns som att tiden där blir alldeles för kort ...

Och igår var jag och såg musikalen Buddy Holly med pappa. Brolle och hela föreställningen var helt fantastisk, svårt var det att sitta still och det var inte utan att man blev lite småkär ändå ...
 


Vidare så kan jag helt enkelt inte hitta en enda grej att klaga på just nu :-D

Vad hände?

Det har blivit mycket tjat om foto på sistone. Vad hände med skrivardrömmarna?

1. Foto känns mycket mer anspråkslöst.
2. Foto känns inte lika krävande.
3. Mer än 3% av alla fotografer kan förhoppningsvis försörja sig genom sitt yrke.

Med andra ord, jag kanske blev lat. Eller kanske har jag bara tagit en paus i förhållandet mellan mig och skrivandet. En välbehövlig sådan, det ska tydligen vara bra att sakna.

FotoBea?

Idag har jag känt mig lite som en hustomte på praktiken, som suttit och tryckt i någon vrå och smugit runt för att inte störa husfolket. Missförstå mig rätt, det har jag absolut inget emot, men inte hade jag dött av lite mer arbete om jag säger så ;-) Men alla verkar ha rätt mycket att stå i just nu har jag förstått, så det är något jag får leva med. Det lär nog dock bli mer att göra imorgon, då jag ska fota! *Gillar SKARPT*

Det har blivit mycket fototänk på sistone, i natt drömde jag till och med om fotovinklar och kort ... Knasigt! Men samtidigt har jag absolut inget emot det, fotograferandet är något som bara växer i mina ögon och det känns mer och mer som en del av mig och mitt liv. Ett framtida yrke? Absolut, om jag får bestämma.

Såg dokumentären om Susan Boyles framgångssaga som gick på tv ikväll. Hon hade en dröm som hon förverkligade, med råge. Tänk om jag också skulle kunna ...
I dreamed a dream.

Tuggummitävling

Wiee! Snubblade över en tävling där man kan vinna 100.000 kr genom att skapa sin egen tuggummipåse. Såklart var jag inte sen att hänga på! Rösta gärna ;-)


RSS 2.0