-

Gårdagskvällen blev riktigt trevlig. Träffade Maria kring sextiden och efter att ha gått och köpt biljetter till BECK-I stormens öga, så gick vi till matfesten. Åt typ thaimat med vårrullar, grillspett, kycklingwook och en hel del ris vilket var gott! Sen blev det till att fördriva tiden ute i regnet innan bion började. Filmen var jättebra! Visst, Gunvald var inte riktigt som han brukade och det var förstås lite trist men han var bra på sitt lilla sätt ändå :-) Men det var i alla fall en riktigt fin kväll bortsett från regnet som fick oss (och BARA oss?!) att se ut som dränkta katter. Hehe.

Ett smart tips: Skriv inte på facebook att ditt jobb suger och att du hatar din chef. Speciellt inte om du lagt till chefen som vän.

Jag har hört att det kan leda till att man inte behöver bekymra sig om att gå till jobbet nästa dag.

Lyckat.

Idag sa mamma att hon tycker jag ska tatuera mig. Min mamma är verkligen världens häftigaste, hur många mammor skulle föreslå det bara sådär? Jag har ingen aning ... Men när hon föreslog att jag skulle tatuera in "mamma" eller hennes namn, kändes det inte lika häftigt längre. Jag föreslog att jag kunde göra det under foten, där det inte syns så mycket. Men jag tror inte hon gillade tanken på att jag skulle trampa på henne varje gång jag går ...? Konstigt.

Nu tror jag i alla fall att jag bestämt mig för att jag ska ha någon typ av tatuering. Återstår bara att se vad det blir för en då.

Jag vill känna fjärilarna fladdra i magen, hjärtat slå ett extra slag och hettan blossa upp på mina kinder.

Jag vill ha myskväll framför tv:n, hålla handen på bion och kramas där alla ser.

Jag vill till och med känna tviveln komma krypande, ilskan bränna under skinnet och tårarna välla fram under ögonlocken.

För att uttrycka mig i klartext: Jag vill ha en fucking jävla pojkvän!

Sitter och söker praktikplats/apu för två veckor typ i oktober någon gång. Helst ska det vara något där jag slipper ha superdupertråkigt. Förslag ...?

En sista minuten på jullovet. Bara att sitta och titta på tänkbara resor får mig verkligen på gott humör. Inte för att det är mer än drömmar från min sida, men vem vet, kanske kan det bli mer? Det verkar trots allt som att det faktiskt finns riktigt billiga utlandsresor om man orkar söka. Och om jag önskar mig det i födelsedagspresent, julklapp ... Man vet aldrig, hoppet är det sista som kommer överge mig.


Malaga 2007.

Igårkväll sms:ade jag upp nästan 70 av mina gratissms. Fick jättemycket peptalk av en vän, förstår inte att hon orkar bry sig om att försöka hjälpa mig till bättre självförtroende. Men missförstå mig inte, jag är otroligt glad och tacksam att någon står ut med att lyssna på mitt tjat om hur tråkig jag är. Men jag förstår det inte!

Det är ganska lustigt egentligen, de kompisar jag har i klassen tog det över ett år innan jag verkligen började se dem som mina riktiga vänner. Så finns det samtidigt andra som jag bara träffat några enstaka gånger men redan utan tvekan stolt skulle säga att h*n känner jag! Tänk att det kan vara så olika, helt beroende på omständigheterna kring hur och var man träffades. Fast i och för sig beror det kanske på hur personen är också, är det någon som är öppen och pratar mycket om sig själv är det ju lättare förstås. Och chansen att träffa någon man direkt kommer överens med i en klass på typ 20 elever kanske inte heller är den största så det är nog inte så konstigt när allt kommer omkring. Men ändå!

Btw, inatt drömde jag att jag och mamma var i Turkiet. Men tiden gick jättefort och vi hann inte med någonting! Sista dagen åkte vi på en jättelång tur och sedan ville mamma äta på en lyxrestaurang; så vi hann inte gå till min favvis! Mardröm nr 1, det var ju därför jag ville dit från första början!

Idag började skolan på nytt. Trean, vilket innebär det omtalade projektarbetet. Innan såg jag verkligen fram emot det, men det var ju då, innan jag insåg att jag inte har en aning om vad jag ska göra för att få mina 100 poäng som kursen ger om man fullföljer den. Mina vänner har redan sin idé klar- de gick ihop och bildade en grupp men jag kände att det som de skulle göra, inte riktigt var min grej. Kanske dumt att inte haka på dem, för att jag inte gjorde det betyder att jag fortfarande inte vet vad jag ska göra. Och tiden går ju, fortare än man tror ... Måste verkligen bestämma mig för vad jag ska göra för något. Är så sjukt dålig på att ta beslut alltså! Med allt, men nu har jag inget val utan måste tvinga fram ett beslut.

Visst kan jag skriva ihop något, göra en snygg framsida och vara nöjd med det. Men det skulle på ett sätt vara så fegt, att göra något jag känner till väl och vet ungefär hur det kommer att se ut i slutänden. Någon gång måste jag ju göra något nytt, prova mina vingar och ta reda på vad jag går för. Frågan är bara om detta är det rätta tillfället?

Men det blir nog bra vad jag än tar mig för, jag litar på att jag fixar det ändå i slutändan, på mitt egna sätt!

Jag tänker ändra på vissa saker hos mig själv. Här pratar vi nödvändiga förändringar, som möjligtvis kommer att berika mitt liv.

För det första tänker jag sluta döma folk efter hur de ser ut och alltså inte vara rädd att prata med de som har en stil som är helt olik min egen. Egentligen är det ju när man tänker efter, ganska dumt att tro att man inte skulle kunna komma överens med någon bara för att personen råkar se ut som någon annan man inte gillat särskilt mycket. Personligheten sitter ju faktiskt inte bara i utseendet.

För det andra tänker jag i fortsättningen försöka att bli en roligare människa. Det vill säga; sluta vara en nejsägare och börja säga ja istället. Min inställning till saker och ting ska bli mer positiv och jag ska se varje erbjudande som en möjlighet som kan leda till något bra.

För det tredje ska jag sluta oroa mig så mycket! Jag oroar mig för att inte ha något att säga, jag oroar mig för pinsamma tystnader och jag oroar mig för att folk ska tycka att jag är tråkig. Och det är ju klart, att om jag förutsätter att det är så är det också lätt hänt att det faktiskt blir så. Så slut med oron alltså. Jag ska försöka släppa loss mer och sluta tänka på hur det ser ut i andras ögon! Bara ha kul, helt enkelt. Precis som när jag var utomlands där jag inte kände någon, där jag inte hade något att förlora och vågade bete mig på ett sätt jag inte skulle gjort hemma. Så, ska jag även sträva efter att våga vara hemma. 

Lyckas jag med dessa tre ovannämnda förändringar har jag en känsla av att mitt liv kommer att bli betydligt mer spännande än vad det är i nuläget. Grejen är ju den att jag vet vad jag måste förändra, det gäller bara att faktiskt göra det också. Och den här gången, då ska det banne mig lyckas med det! Jag har faktiskt inget att förlora på att våga synas. Men allt, att vinna.