-

Man vet att man är trött när bara åsynen av ordet pälsmuff får en att skratta hysteriskt. Right?

Det vore en klar underdrift att säga att jag är trött nu. Faktum är att jag känner mig som en The Sims gubbe som inte fått mat eller sömn på hela dagen. Ni vet, när de blir så frustrerade att de börjar stampa i golvet och ta sig för huvdet för att till sist somna i badkaret och dö. Så känns det, ungefär. Och allt detta bara för att jag gick och la mig en halvtimme senare än vanligt igår. Livet är för grymt ...

Så ska man samtidigt orka  fundera över huruvida man ska ta vaccinet för svinis eller ej. Egentligen har jag varit emot det här med att vaccinera sig eftersom att jag tycker att allt har blivit så himla uppblåst och helt tappat sina propotioner. Jag menar, särskilt många har ju inte dött av det och det ska väl inte vara värre än en vanlig influensa (som jag aldrig heller haft). Så tycker jag inte det verkar sunt att man ska hålla på och vaccinera sig mot allt bara för att det går- om det inte är livsnödvändigt. Samtidigt vill jag ju inte låta bli att vaccinera mig och på så sätt kanske riskera att smitta någon annan som ligger i risksonen för att dö av viruset. Fast om alla andra vaccinerar sig finns det ju ingen kvar att smitta?

Det är inte ett helt lätt val jag står inför, frestelsen för att bli skyddad mot att åka på en otrevlig influensa är ju för visso stor. Men, vad kommer härnäst? Forskare som kommer fram till att det finns ett vaccin som gör att vi kan leva för evigt? Ska vi ta det också då, bara för att det går? Jag läste en ganska skrämmande bok för ett tag sedan, som handlade om just detta. Först hittade man botemedlet mot cancer, aids osv. och sedan kom man fram till att det gick att ta en medecin som gjorde att man aldrig behövde dö. Resultatet av detta var att ingen fick skaffa några barn eftersom att jorden i så fall skulle bli överbefolkad, och att alla nya som föddes hamnade på en "skola" för oönskade barn där de blev uppfostrade att tjäna de önskade. Riktigt obehagligt tycker jag, men väldigt tänkvärt. Tycker för övrigt alla ska läsa boken, Oönskad av Gemma Malley.

Men nu var det ju svinis jag skulle fundera över. Är väldigt kluven i frågan och har fortfarande inte besämt mig för hur jag ska göra med vaccinationen. Kunde ju i och för sig vara skönt att slippa handspriten ...

Wihoo! Jag har just insett att jag varit väldigt osocial när jag pratat på msn idag men det beror bara på att jag föredrar verkliga livet framför internet som det känns i nuläget. Men har pratat med två riktiga knasbollar som addade mig för några dagar sedan vilket har varit en, hmm ... Intressant upplevelse. Fast nu har jag tröttnat på att ligga i sängen och knappra på mina tangenter vilket tar hårt på kroppen i längden, på alla vis.

Detta har resulterat i två promenader för min del under helgen, känner mig så himla duktig alltså! Ska verkligen börja ta tag med motionen nu, kan ju inte ligga på latsidan om jag ska nå mina små mål. Men det kommer gå bra, det vet jag! :-)

Har inte blivit så mycket uppdatering i bloggen på sistone, men så blir det ... Ha det bra alla!

Har varit riktigt dålig på att blogga på sistone. Kanske beror det på att jag på senare tid funderat så mycket över vem jag egentligen ska vara. Det finns en liten röst inom mig som talar för att jag borde satsa på att bli mer som alla andra, för att få lättare att klara mig bra i livet. Som viskar åt mig att jag borde börja följa med lite i trenderna, inhandla mer svarta, grå och vita kläder på direkten!

Sedan finns den barnsligare delen av mig som blir alldeles till sig varje gång ett rosa plagg dyker upp i affären och som skiter fullständigt i vad andra tycker. Men, hur många sockersöta princessor i rosa ser man ute i arbetslivet? Nej, just det. Speciellt inom det yrke jag vill satsa på, handlar det mycket om att "passa in" och vara som vilken vanlig tjej som helst- fast ännu lite trevligare bara. Så det känns faktiskt inte som att jag har något annat val än ge upp min nuvarande stil och helt enkelt neutralisera mig själv. Det finns för och nackdelar med allt ...

Första steget blir att starta en modeblogg! Skojja :-P

Mamma är verkligen expert på att göra mig osäker på mina val! Idag berättade jag för henne vad för utbildning jag tänkt söka efter gymnasiet. Ja, det lät ju bra tyckte hon hon, men att det var ju synd på skrivartalangen ... Så väl vet jag väl ju att hon har en bra poäng med det eftersom att jag verkligen brinner för skrivandet. Men, jag vill helt enkelt inte jobba som journalist på någon trist lokaltidning och skriva om huruvida man ska lägga nytt tak på kyrkan eller ej. Tror jag att jag har något annat alternativ inom den branschen? Nej, inte om man bortser från författandet men det är bara att glömma.

Därför ser det alltså ut i nuläget som att jag satsar på att försöka ta mig ner till Småland (mamma höll på att avlida när jag sa det) för att få en utbildning i turism, rekreation och service. Tror jag att jag kommer in? Knappast, men jag tänker i alla fall försöka eftersom att det är en sjukt bred utbildning inom ett annat av mina huvudintressen; resor och upplevelser.

Kommer jag bara in tror jag allt skulle bli helt underbart sen. Faktiskt. Och så småningom går det kanske att kombinera båda mina intresseområden ... Det måste väl för sjutton finnas någon resetidning åtminstone!

Ni er för knepa. Men jag har myket kul endå. Kör hårt nu tokar!

/Doris.

Grubblandet över utbildning efter gymnasiet fortsätter. Jag fick världens snilleblixt ...

Jag kan bli helikopterflygare!

Men ... Har jag 170 000 kr att betala utbildningen med? Klarar jag att leva utan studiestöd?

Svar på båda frågorna: HELL NO!

Finns det ingen annan utbildning jag skulle kunna tänka mig att gå?

Svar: Jo visst. Fullgod syn och minst 23 år. Matematik C, fysik A ...

Detta är riktigt dåligt.

Det händer då och då att jag blickar tillbaka på tillfällen då jag tagit ett beslut som kommit att påverka mitt liv på ett eller annat sätt. Det är ganska intressant det där, att fundera över hur det kunde blivit om jag agerat annorlunda i en situation. Jag ångrar mycket, men grejen är den att jag vid närmare eftertanke aldrig ångrar det jag gjorde utan det jag aldrig tog chansen att göra. Alla de gångerna jag inte vågade kasta ut mitt hjärta, då jag tog ett steg tillbaka istället för att våga ta ett fram och alla de tillfällen då jag varit rädd för vad andra skulle tycka. Däremot har det inte en enda gång hänt att jag ångrat något på riktigt, då jag verkligen vågat agera och på så sätt överraskat mig själv positivt.

Kanske borde jag dra lärdom av det till en annan gång, lära mig att våga försöka så att jag slipper ångra de chanser jag inte tog. Det heter ju så fint att den som vågar vinner, och det tror jag stenhårt på. Nu gäller det bara att våga, ta igen allt som aldrig blev något på grund av min feghet och börja leva på riktigt! Nästa gång säger jag JA istället för nej, nästa gång kastar jag mig ut och hoppas att någon står där nera och fångar upp mig. Men även om jag kraschar, är det bättre att ta smällen än att undra. Jag är en starkare människa nu med nya erfarenheter i bagaget, förhoppningsvis tar det mig en bit på vägen.

Livet är nu.

F*ck! Skulle gå in och rösta på nominerade bloggar i olika kategorier i någon slags blogg awards eller vad det heter. Trodde det skulle bli enkelt, tre okända bloggare och så den man visste i förväg att man skulle rösta på ... Men så blev det inte alls, helt plötsligt upptäckte jag att två av mina favoritbloggar var nominerade i samma kategori! Så himla störande ... Men jag ville att alla värda bloggar jag läser skulle få varsin röst så de fick min röst i varsin kategori. Egentligen är den ena bättre ... Men herre gud, båda är SÅ värda att vinna! Måh, fick så grymt dåligt samvete nu för att jag inte röstade på den ABSOLUT bästa i båda kategorierna, men hade ju haft lika dåligt samvete om jag gjort det också. Big problemas ... Ellerhurvarenu?

Idag fyller min lilla, lilla lillebror fjortis! Okej, att han i själva verket är längre än mig räknas liksom inte, han är ändå liten fast alla tycker han ser äldre ut än vad han är. Han har fått en mobiltelefon och en kamera, och verkar försöka indikera på att jag borde vara jätteavundsjuk. Men det är jag inte, han önskade sig ju även en dator som han inte fått än i alla fall och själv har jag ju två så jag kan alltid dra till med det för att få honom att tystna ... Mohaha! Nejnej, nu ska vi vara snälla.

Grattisgrattis brorsan, inga skandalvideos vill vi se på youtube nu från din tänkta reallityshow! Lova?

Bild från wikipedia

Egypten- Jag hade en dröm om att jag red på en kamel genom öknen. Jag gillade den drömmen vilket nästan räcker som förklaring! Sedan skulle det såklart vara häftigt att se pyramiderna.

Bild från wikipedia

Grekland, Rhodos- För att var lite realistisk så verkar det faktiskt som att de billigaste resorna går hit. Och förutom det ser det ju ut att vara ett trevligt ställe för sol och bad och så vidare!

Jag har varit jättedålig på att våga stå för vem jag är, sådant som jag gör och så vidare. I ettan när klasskompisarna undrade vad jag lyssnade för musik, vågade jag till exempel inte säga att i princip allt som fanns i min mp3 då var Nanne Grönvall, för gud så pinsamt att lyssna på henne liksom! Idag vet jag inte vad jag skulle svara om jag fick samma fråga (musiksmaken har breddats en aning), men jag lägger ju i alla fall ut musikklipp i bloggen och har inte längre problem att stå för vad jag lyssnar på. Och egentligen, varför skulle jag? Det är ju självklart att man ska kunna lyssna på precis vilken musik man vill utan att någon ska ha några synpunkter på det! Visst, jag lyssnar på mycket som säkert anses "ocoolt", men i grund och botten handlar ju musiken om att man ska lyssna på det man tycker om! Som typ ...

Även vissa bloggar har jag låtit bli att lägga under min länklista eftersom att jag tyckt det varit jättepinsamt att jag faktiskt tycker att den och den skriver bra och så vidare. Men också det är ju så himla fånigt och dumt! Okej, jag läser en och annan blogg vars innehavare mina kompisar särskilt skulle kalla "helt blåst", men då har jag ju också till skillnad från dem läst bloggen också och inte bara antagit saker. Och självklart har man rätt att läsa vilken blogg man vill, utan att någon ska idiotförklara en för det, så i fortsättningen tänker jag faktiskt sluta upp med att tänka så mycket över vad andra ska tro om en. De får helt enkelt tro vad de vill, själv vet jag ju att jag inte lyssnar på något eller läser något utan att det har en mening ;-)

Jag börjar känna mig som en av dessa otaliga bloggare som roar sig med att lägga ut bilder på dagens outfit. Med all rätt misstänker jag, eftersom att jag gjort det två dagar i rad nu. Men det är bara för att jag älskar att fota färgglada saker ... Och idag var jag faktiskt ganska färgglad! En lärare på skolan stoppade mig till och med i korridoren bara för att säga att jag hade fina kläder, haha. De är i varje fall rosa ♥

På tal om rosa, jag undrar just när jag ska få användning av den rosa magdansdräkten jag köpte i Turkiet ... Känns ju trist om den bara ska ligga kvar, inslagen i papper och nedstoppad i en påse. Inslagningen är förresten helt onödig, men det var visst någon som var lite rädd för att bli påtvingad kläderna och tvingas dra ett magdansnummer tror jag ... Så vi bad om att få den inslagen när vi köpte den. Hihi. Men hur som helst, skulle vara kul att gå någon kurs i magdans eller kanske ta en rad egobilder med kläderna på i alla fall. Bara för att liksom. Och för att de är för snygga för att bara ligga och skräpa! :-D


Typ sådär ser de ut, fast mycket snyggare såklart och inte med huvudgrejen så löst knuten att den nästan trillar ner över ögonen :-P Bilden är från jeepsafarin vi var på i Turkiet, då vi stannade och fick testa lite magdans och klä ut oss i skojiga kläder :-)

Men för att sluta att tjata om rosa, efter skolan idag hjälpte jag mamma att dela kantareller som hon plockat, i nästan fyra timmar! Man var tvungen att dela dem för att de skullle torka. Långtradigt var det ju, men det ska bli gott att få avnjuta dem sen såklart.

Varför är det så svårt att ge beröm, säga alla positiva saker man tänker om folk? Säga, eller skriva för den delen. Orden står klara i kommentatorsfältet, "fan alltså, vad bra du är! Du är en av mina absolut största inspirationskällor för du är så himla härlig, gullig och häftig!". Ja, orden står ju där för att sekunden därefter raderas och bytas ut med "åh, vad snygg bloggdesign du har". Skicka.

Att säga något personligt till någon tar emot så himla mycket av någon anledning! Kanske är jag rädd för att det ska låta fånigt eller något, men allvarligt ... Vem skulle inte bli glad över att få sådant beröm? Jag skulle i alla fall bli det, vet jag ju, men ändå känns det så svårt att säga det till såna jag beundrar. Om det varit en kändis hade det varit lättare, då hade det ju varit fullt normalt att tycka så och jag hade varit långt ifrån ensam om det. Men en ... Vanlig människa ... Det går ju fan inte utan att man känner sig fruktansvärt onormal och puckad, eller i alla fall väldigt fjäskig.

Men jag tycker i alla fall så, att du är himla härlig, gullig och häftig!

Jag fick ett ryck och började skriva på en ungdomsbok i måndags. Idag skulle jag räkna ut ungefär mycket jag skrivit hittils, och kom fram till att berättelsen bara hittils är ungefär lika lång som en Kittybok jag hittade i bokhyllan! Vad säger det egentligen ... Tog det bara en vecka att författa varje Kittybok eller? Jag som alltid var så imponerad av dem när jag var mindre ...! Eller ... Jag kanske räknade fel någonstans?

Vad vet jag, nu ska jag i alla fall fortsätta skriva. 120 sidor har jag tänkt att det ska bli i slutänden, ungefär. Nu är det 37. A5.