-

Det är rätt underligt egentligen. Från det att jag var typ 14 (?) tills alldeles nyligen, tyckte jag ungdomsböcker var rätt löjliga. Då var det kriminalromaner som gällde för hela slanten, samt lite andra ”vuxenböcker”.  Men nu plötsligt, när jag faktiskt kan anses som vuxen, har jag med ens upptäckt tjusningen med dessa ungdomsböcker. Guillou, Grisham och Lagerlöf i all ära; men de skriver inte om vilsna tonåringar som ger sig ut på tågluff i Europa, inte om hur det är att ständigt titta sig i spegel och undra; ser jag tillräckligt bra ut? Inte om sådant jag tänker rätt mycket på, helt enkelt.  Jag tror jag behöver ungdomsböckerna trots allt, synd bara att jag upptäckte dem så sent ... Det blir mycket att ta igen!

Jag får se det från den ljusa sidan, de böcker som en del andra börjar med typ i min ålder har jag redan klarat av.