Livet består av vändpunkter

Tänk vad livet tar oväntade vändningar egentligen. Det händer hela tiden saker man inte alls varit beredd på, så har det i alla fall varit hela mitt liv.

Fram till typ nio års ålder var det väl ganska lugnt, bodde i en rätt typisk kärnfamilj med mamma, pappa och en bror. Sedan kom vändpunkt nummer ett, flytten till Råneå med hästgård och hela kittet. Det kom dock att dröja några år innan stallet stod färdigrenoverat men innan det gick min största dröm i uppfyllelse, familjen köpte en häst som vi hade uppstallad på ridskolan!

Några år senare kom vändpunkt nummer två. Vår första häst hade vid det laget gått bort i tarmvred och nu var det dags att införskaffa två nya, det blev två nordsvenska travare som vi hade i vårt egna stall på gården och som vi kom att få en underbar tid med ...

Nå, men säg då den lycka som varar för evigt. Vändpunkt nummer tre kom väldigt oväntat och bestod av skillsmässa, så fick man prova på det där med att vara skilsmässobarn också med allt vad det innebar. I slutet av åttan var båda hästarna sålda och det enda positiva med det var väl att det blev en väldans massa tid över till att plugga.

Efter att högstadiet var över var det dags för vändpunkt nummer fyra, det vill säga flytten till Skellefteå. Gymnasiet började och det dröjde enda till andra året innan jag verkligen kände att jag passade in med de vänner jag fått i klassen. Ack så fel jag hade när jag i början av ettan nedstämt tänkte att nej det här går aldrig, jag kommer aldrig få någon vän i den här staden. Det fick jag ju, som tur var!

Kanske var vändpunkt nummer fem då jag efter en hel del tjatande om det var i mitten av ettan/tvåan lyckats övertyga mina föräldrar om att det var dags att jag fick en ny häst. Så blev det således inte alls, för jag snubblade över en annons där de sökte medryttare till världens finaste lilla C-ponny och under två års tid var han allt jag kunde tänka på.

Vändpunkt nummer sex var en sorglig chock därför, ponnyn blev sparkad, fick en skada och var tvungen att avlivas. Som jag grät! Men hästlös kan man ju rakt inte gå, så ganska snart hade jag letat reda på en annan häst att vara medryttare åt en dag i veckan. Allting var frid och fröjd tills ...

Vändpunkt nummer sju, och nu har vi kommit fram till denna dag. Jag står sedan några dagar tillbaka utan medryttarhäst igen men är inte tröstlös, har nämligen redan bokat in mig på ridskola där jag börjar rida från och med nästa onsdag.

Men nu är ju hästar inte allt heller, jag står i begrepp att fatta fler viktiga beslut som kommer att utgöra flera stora förändringar, vändpunkter, i mitt liv. Det är  beslut om framtida utbildningar att gå, eller jobb att söka. Någonstans ska jag bo och leva ... Men det är nog ingen idé att spekulera över framtiden egentligen. Man vet aldrig vad den för med sig, har jag fått lära mig! Får helt enkelt flyta med och se vart livsvågen har tänkt föra mig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0