-

Jag har funderat länge över om jag verkligen har rätten att säga; jag älskar att skriva. Jag menar, det är inte så att jag skriver så fort jag får en stund ledig och klottrar mina block fulla med berättelser så att pennspetsar flyger. Jag går inte runt med en penna bakom örat och antecknar alla intressanta saker jag ser i ett anteckningsblock. Det är inte ens så att jag alltid med glädje klickar upp worddokument med påbörjade berättelser, tvärtom ...

Men, nu inser jag att det ändå verkligen är så; jag älskar att skriva! Jag blir varm när jag tänker på det! Och jag älskar att träffa på spännande människor och ofta när jag gör det funderar jag förr eller senare på hur man kan få in dem i en berättelse. Detsamma gäller saker jag är med om, hör om ...Men framför allt får tanken på en författarkarriär det att kittla i fötterna på mig!

Sen är det ju alltid frågan om man har talangen som krävs och är tillräckligt unik i sitt skrivande för att verkligen kunna leva på att skriva böcker. I nuläget, nej det är jag nog inte, men alla är ju barn i början och jag har ta mig tusan hela livet på mig! Försöka duger, minsann.