-

Jag sitter faktiskt och känner en stigande känsla av rastlöshet. Det är inte alls likt mig, snarare är jag en sådan som har kunnat sitta hemma  som en enstöring framför datorn timme efter timme utan att över huvud taget reflektera över det. Men något har förändrats, det är bara att konstatera. Lugnet vill inte längre omsluta mig, fötterna vill inte vara stilla och munnen vill inte vara tyst. Ut vill jag, göra något kul! Pengar, pengar ...?


Som det ser ut nu har jag två val: Leva nu eller leva sen. Eller snarare, leva lite halvt nu eller leva rent ordentligt sen. Jag har helt enkelt inte råd med både och, går jag på bio och sådant här hemma kommer jag mig aldrig någonsin utomlands. Och det vill jag ju också, så fruktansvärt gärna!