Från hjärtat
Jag är så less på mig själv. Eller snarare på den jag brukade vara. Den där olidliga prettohatten som trodde att hennes bloggande om alla "viktiga" ämnen skulle förbättra världen. Bläääk! Krääääka!
Nu blir det på sin höjd några "idag har jag ... Bla bla bla" inlägg några gånger i veckan. Egentligen vill jag bara spy på dem också, på alla ord mitt tangentbord skapar i min infekterade blogg. Vet inte riktigt varför jag fortsätter blogga egentligen, kanske ser jag det lite som ett tvång.
Jag vill inte skriva om vad jag har för åsikter längre, läser gärna andras men känner mig bara som en jäkla idiot när jag själv skriver vad jag tycker. Som att någon skulle bry sig, HA! Kanske är detta det enda inlägget i denna bloggen där jag faktiskt uttrycker en åsikt. Egentligen vill jag nog helst spy på det också.
Inget är gratis
Niemiserierna som är i Norran varje dag är verkligen grymt bra och lärorika. I dagens serie stod det något väldigt tänkvärt; du får inte det du förtjänar, du får det du tar. Och det är ju faktiskt så, man får inget serverat på silverfat här i livet så det är ju vansinne att bara sitta och vänta på att framgångarna ska hagla in över en. Vill man ha något här i livet får man helt enkelt anstränga sig och ta det, helt enkelt.
Pengar ...
Visst, det är nödvändigt att de finns och att man har dem. Men just nu skulle det bara vara skönt att såhär i juletider när klappar ska inhandlas, att få låtsas att man betalade med bananer eller vad fasen som helst istället eftersom att jag vill köpa fina julklappar till mina nära och kära.
Efter att julen är över lovar jag att jag ska ägna p e n g a r n a större uppmärksamhet igen, men bara just nu ... Nääää! Låt mig slippa höra om hur dyrt allting är, jag vet det redan och jag orkar bara inte.
Respekt!
Vissa människor har vuxit så grymt mycket i mina ögon under den senaste tiden! Som äger grymt mycket mer mod och styrka än jag kunnat föreställa mig. Inget jag tänker gå in närmare på, men det bevisar verkligen hur fel uppfattning man kan få om folk ibland. Att bilda sig en uppfattning om någon måste egentligen vara det värsta man kan göra, eftersom att den alltför ofta visar sig vara felaktig. Man går miste om så himla mycket genom att vara fördomsfull, jag säger då bara det alltså ...
Men guuud så fin blogg du har, KOLLA MIN BLOGG!
Inte blev det mycket bloggat igår inte, men har man världens sötaste kusiner (+ några till) på besök så är det inte särskilt prioriterat kan jag ju säga. Dessutom har det inte funnits särskilt mycket att säga och det gör det fortfarande inte.
Men dessa kommentarer man får ibland alltså! Typ "Fin blogg ... KOLLA MIN BLOGG!", det är ju så uppenbart att personen ifråga är ute efter besökare. Visst, det är väl nästan alla som kommenterar okända människors bloggar men man kan väl i alla fall göra det lite snyggt diskret och inte så att man riktigt skriker ut sitt budskap? Jag älskar visserligen kommentarer (knappt någon kommenterar ju, borde nog skaffa mig några fler kommentarskompisar ...) men det finns ju en gräns för vad som är roligt att få och vad som bara är jobbigt.
Känner tex. till en bloggare som har skickat samma meddelande till mig (och många andra) mer än en gång och meddelandet går ut på att förklara hur underbar blogg man har. Känns lite olustigt faktiskt, personen kunde väl i alla fall bemöda sig med att kolla upp om den skickat det meddelandet till just mig förut ... Kan man tycka?
Lär er köra innan ni ger er iväg på loppis!
Var ute och övningskörde med mamma idag, vi skulle till en "liten loppis" ... Den visade sig vara jättestor! Bilar längs halva vägen och som kom och åkte hela tiden på en smal väg som det inte gick att mötas på. Efter att ha stått och väntat ett bra tag på att få komma ner bestämde vi oss tillslut för att det var min tur att köra, men då kom det en bil från andra hållet helt plötsligt och vägrade stanna!
Resultatet blev att vi möttes på mitten och kaoset var ett faktum. Då han vägrade backa och jag inte kunde göra det då det var bilar bakom mig och en stor väg längre bort, resulterade det i att det kom fler och fler bilar bakom även honom och till råga på allt började alla tuta. Blev så grymt irriterad på alla omogna vuxna så jag själv var påväg att slå näven på tutan i protest, men då det ju inte skulle lett till något behärskade jag mig och lät bli.
Hur slutade det? Övningsköraren och hennes mamma fick byta plats, bilarna bakom oss fick backa upp för backen och tillslut även vi bland raderna av parkerade bilar på båda sidorna om oss. Mammas ben skakade, så det var en rätt knivig situation även för en erfaren förare. Då kan ni tänka er hur det skulle varit om jag kört! Men jag blir faktiskt sur på att den enda som gjorde rätt var jag, medan alla inkompetenta vuxna parkerade som huliganer och körde när de inte skulle ha kört. Visa hänsyn och stanna hellre en gång för mycket än en för lite, okej?
Pensionär, det nya modet?
Den skrämmande utvecklingen
Och det här med att vi ska konsumera så himla mycket, att alltid ha det senaste. I morse pratade mamma om vad min lillebror ska få i födelsedagspresent. Det var tal om en mobil, men då måste han ju ha en med en bra kamera, för hur kul är det att ha en mycket sämre mobil än alla andra? Det gjorde mig nästan arg, det är ju just därför att alla tänker så som det snart ligger högar med gamla mobiler och skrotar på soptipparna. Inte särskilt miljövänligt, och väldigt onödigt när man tänker efter. Måste vi verkligen lägga ut femtusen på att få två megapixel extra, lite bättre ljud eller för att kunna välja olika teman till en pryl som i grund och botten ska fungera att ringa och sms:a med?
Min gamla skruttmobil hänger med mig till den inte orkar längre. Hellre lägger jag då pengarna på en upplevelse som jag kommer att minnas om några år. Mobilerna ... Nej, de kommer jag inte ägna en tanke åt när jag är gammal och blickar tillbaka på mitt liv.
