Vänskap

Det är ganska lustigt egentligen, de kompisar jag har i klassen tog det över ett år innan jag verkligen började se dem som mina riktiga vänner. Så finns det samtidigt andra som jag bara träffat några enstaka gånger men redan utan tvekan stolt skulle säga att h*n känner jag! Tänk att det kan vara så olika, helt beroende på omständigheterna kring hur och var man träffades. Fast i och för sig beror det kanske på hur personen är också, är det någon som är öppen och pratar mycket om sig själv är det ju lättare förstås. Och chansen att träffa någon man direkt kommer överens med i en klass på typ 20 elever kanske inte heller är den största så det är nog inte så konstigt när allt kommer omkring. Men ändå!

Btw, inatt drömde jag att jag och mamma var i Turkiet. Men tiden gick jättefort och vi hann inte med någonting! Sista dagen åkte vi på en jättelång tur och sedan ville mamma äta på en lyxrestaurang; så vi hann inte gå till min favvis! Mardröm nr 1, det var ju därför jag ville dit från första början!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0