Jag vill se världen
Facebook är bra, där kan man hålla reda på vad alla släktingar och vänner har för sig. Just släktingar har jag nästan för många av, det bara kryllar av mostrar och kusiner som nästan blir omöjliga att hålla reda på när de, ja ... Förökar sig. Ibland blir jag nästan lite avundsjuk på de som har en liten släkt som istället är lätt att hålla reda på och som de har nära kontakt med. Kanske är det här med släktband överskattat, men det känns ändå lite tragiskt att inte ens veta namnen på alla kusiner/kusinbarn och knappt ha träffat dem. Men hallå, då mamma har typ nio tio syskon är det inte så lätt! Herre gud förresten ... Säg inte att jag glömt någon nu?! Pinsamt, i så fall.
Facebook i alla fall, anledningen till att jag började detta förvirrade inlägg. Jag såg bilder från några släktingars utlandsresa där, och insåg hur fantastiskt det måste vara för deras små parvlar att få resa utomlands redan när de är små! Själv var jag utomlands (förutom Finland då ...) första gången först på klassresan i nian.
Alhambra i Spanien, ett av världens sju underverk. Sex stycken kvar!
Efter det har jag varit utomlands en gång till (i sommar) och har alltså totalt besökt tre länder förutom mitt hemland. Särskilt berest är jag alltså inte, utan har rest betydligt mindre än vad som är medel för folk i min ålder. Det är lite synd tycker jag, eftersom att man verkligen får helt annan syn på saker och ting genom att besöka andra länder. Därför planerar jag att ta igen allt jag missat, senare i livet. Så snart jag bara kan. Vi kan börja med Norge och Island, en periods jobbande där kunde vara trevligt, innan jag fortsätter ut i världen. Det måste helt enkelt gå på något sätt, för man får ju passa på innan man blir för gammal! Realistiskt eller inte, med någon eller ensam, vill man så ska det banne mig gå också!
Facebook i alla fall, anledningen till att jag började detta förvirrade inlägg. Jag såg bilder från några släktingars utlandsresa där, och insåg hur fantastiskt det måste vara för deras små parvlar att få resa utomlands redan när de är små! Själv var jag utomlands (förutom Finland då ...) första gången först på klassresan i nian.
Alhambra i Spanien, ett av världens sju underverk. Sex stycken kvar!
Efter det har jag varit utomlands en gång till (i sommar) och har alltså totalt besökt tre länder förutom mitt hemland. Särskilt berest är jag alltså inte, utan har rest betydligt mindre än vad som är medel för folk i min ålder. Det är lite synd tycker jag, eftersom att man verkligen får helt annan syn på saker och ting genom att besöka andra länder. Därför planerar jag att ta igen allt jag missat, senare i livet. Så snart jag bara kan. Vi kan börja med Norge och Island, en periods jobbande där kunde vara trevligt, innan jag fortsätter ut i världen. Det måste helt enkelt gå på något sätt, för man får ju passa på innan man blir för gammal! Realistiskt eller inte, med någon eller ensam, vill man så ska det banne mig gå också!
Kommentarer
Trackback
