Om att växa upp och följa sina drömmar

Under hela min tonårstid har jag gått runt med någon slags föreställning om att jag skulle vara exakt likadan livet ut. Att jag skulle ha samma intressen, samma stil och samma värderingar. Det är först nu jag börjat upptäcka hur mycket jag faktiskt förändrats och fortsätter göra det. För bara tre år sedan var jag en blyg och osäker tjej som inte hittat mig själv eller min stil ännu. Visst, lite av det där sitter fortfarande kvar men om man jämför med hur jag var då så har jag utvecklats enormt som person.

Framför allt har mina drömmar ändrats. Den där tjejen som mest av allt önskade sig att bo på en stor gård med gröna hagar med en massa hästar överallt, skriva bestsellerböcker och bli berömd, tycks ha försvunnit. Bytts ut, mot en ung vuxen (?!) som längtar efter att resa och se världen, gifta sig och bilda familj- leva ett rätt vanligt liv med andra ord. Fast förvisso, kanske skriva någon bok ibland och ha en häst uppstallad någonstans också förstås, så man kan säga att jag inte har övergett mina förra drömmar helt utan bara gjort de lite mer realistiska.

Och det är inte utan att en viss lättnad infinner sig, över att inte längre ha så orimligt höga kvar på livet. Känns ganska skönt att konstatera att jag nog kan nöja mig med att leva ett väldigt vanligt liv ändå och vara väldigt nöjd med det. Inte ha några behov av att bli rik och legendarisk, utan klara mig bra med att bara vara lite lagom omtyckt av några väl valda personer (typ en familj, några vänner ...) Drömmaren har visst äntligen förlikat sig med verkligheten!

Fast för det inte sagt att jag inte fortfarande tror att jag kan bli precis vad jag vill. Att alla kan bli det! Jag blev så arg när en vän berättade att hon pratat med en person och denna tydligen sagt att glasblåsare, det var ju inte ett så realistiskt yrke att satsa på. Varför inte? Några ska väl göra det jobbet också, så varför skulle det inte kunna bli just du eller jag? Jag tycker att man ska följa sina drömmar och satsa fullt ut på dem, inte bry sig om de som säger att det inte går. Som fan att det gör om man har viljan och drivet!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0