Men eåh!
Kan man inte komma iväg från stan kan man i alla fall skapa sig en illusion om att man är någon annanstanns. Eller för all del, att man är någon annan på besök i lilla Skellefteå. Eftersom att jag är himla less på norrländskan var det därför ett välkommet avbrott igår att konversera med Mi på en dialekt från andra sidan landet. Och när jag väl börjat ville jag inte sluta för det var så himla mycket härligare att prata den där andra dialekten. Det var ytterst motvilligt jag slutade, man vill ju inte uppfattas som korkad men jag skulle kunnat fortsätta prata i all evighet bara för att höra min egen röst. Jag skulle verkligen vilja flytta dit ner, bara för dialekten som är så grymt mycket mysigare! Dags att välja vart man ska studera vidare snart, det drar inte direkt mot Kalix om jag säger så.
Kommentarer
Trackback