Fotofotofoto i min hjärna (och mitt hjärta)

Det finaste som finns är nog när man varit med om något så härligt, att inte ens en annan riktigt otrevlig händelse kan påverka hur bra man tyckte dagen blev i slutändan. Idag har varit en sådan dag. Är så otroligt lättad över alla positiva ord jag fick om bilderna jag fotade igår, för som jag gruvat mig över "domen"! Men nu känns det helt enkelt toppen, suget efter fotografyrket har aldrig varit större och det känns som att jag kan klara betydligt mer än jag tror :-D En utbildning på det skulle sitta fint, synd bara att fotoutbildningen jag hittade i Paris krävde att man skulle läst på något slags universitet innan, för jag var riktigt sugen på den annars! VARFÖR, undrar jag bara. Kan man inte fota om man inte gått på universitet i tre år först?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0