-

Det är rätt skoj att se tillbaka på hur man gick klädd förut och vad man hade för stil! I högstadiet hade jag verkligen inte hittat min stil än, satsade nog mest på att försöka klä mig som alla andra, haha! I början av gymnasiet sedan hade jag bestämt mig för att ha en jätterosa look, varje dag var jag tvungen att ha ett rosa plagg på mig. Det höll ... Inte så länge; därefter tror jag mest jag gick omkring i svarta koftor med någon färggladare t-shirt/ linne till och svarta cheap monday jeans som egentligen var lite för stora och satt urdåligt. Sen ett tag var det knalliga leggings och knalliga kläder som gällde och jag var nästan allergisk mot allt svart och grått.



Ju mer man stack ut desto bättre, de som gick klädda i marinblå jeans och svart jacka var nästan "offer för den svenska lagomheten" enligt min syn på saken. Och smink sen, stackars alla de som blivit lurade att tro att de behövde det! Detsamma gällde att gå till frisören för att klippa håret, i sann Kitty Jutbring anda tog jag saxen i egna händer ... Det gick, inte alls bra.

Nu däremot är det nästan totalt tvärtom med allt, jag är lite less på en massa färger och har insett det praktiska med enkla basfärger som är lätta att kombinera med något enstaka, mer färgstarkt plagg. Tycker att detaljerna är betydligt roligare; klockor, halsband, naglar, hår, smink ... Kanske kan man säga att jag börjat mogna, eller så har jag bara blivit mer "normal"?



Eller vänta förresten, helt "normal" blir jag nog aldrig! Eller så är det bara arrangerade ögonblicksbilder jag hittar på datorn, haha ;-)