Att vara påväg

Varje dag innan och efter praktiken sitter jag och väntar i vänthallen på busstationen. Brukar studera människorna som kommer in där, var och en med sin egen historia. Ibland kommer det in några som pratar ett främmande språk, kanske är de turister. Ibland kommer någon med mycket packning, som är påväg någonstans, bort eller kanske hem?

Varje dag önskar jag att jag var en av dem som var påväg någonstans. Vill bara hoppa på en buss, ett flyg, ett tåg ... Och bara åka bort, för att få känslan av att komma någonvart. Det känns som att jag står och trampar i samma gamla spår dagarna i ända, det händer liksom inte mycket i mitt liv och det känns inte som att det går framåt.

Kanske borde jag slå mig till ro och acceptera situationen som den är. Men jag vill faktiskt inte det, jag vill vara ute på vägarna i livets resa. Se, upptäcka och växa som människa. Någon annanstans, var som helst som inte är hemma.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0