Musiken och jag
Idag har jag typ återupptäckt musiklyssnandet efter en lång period då jag nästan inte lyssnat på några låtar över huvud taget. Förstår inte hur jag klarat mig utan det, för musiken har ändå varit en ganska viktig del av mitt liv. Skulle jag haft rösten hade jag utan tvekan velat bli musikalartist eller något i den stilen, men nu har jag ju inte det och får nöja mig med att sjunga i duschen och lyssna på andra som har bra sångröst istället.
Det får mig att minnas på en musiklektion i nian, då läraren bad mig stanna kvar efter lektionen och förklarade för mig att jag var tvungen att sjunga solo för honom för att få VG i betyg. På darrande ben och med skenande hjärta sjöng jag den enda låt jag kunde av dem det fanns att välja mellan, minns jag inte helt fel så var det en Gyllene tider låt och förutom att jag var så fruktansvärt nervös att jag sjöng falskare än jag gjort i hela mitt liv, så sjöng jag dessutom inte i takt till musiken! En riktig skräckupplevelse, varken före eller efter har jag försökt sjunga för någon. Man kan väl säga att jag blev avskräckt, lugnt sagt!
Men musiken har ändå hjälpt mig genom så mycket, genom texter jag känt igen mig i och som jag faktiskt fått mycket stöd av att lyssna till. Ibland finns det verkligen inget bättre än en härlig låt!